söndag 20 september 2009

1+1=3


Sen vi kom hem från Lofoten har mitt liv mest bestått i att sova, må illa och kräkas. Nu mår jag bättre och resultatet av de första månadernas våndor beräknas anlända i början på mars! Väldigt spännande!

I juli och augusti har jag knappt kunnat/orkat klättrat alls, och nu är jag sex kilo tyngre vilket har gjort mig svagare än jag varit på väldigt många år. Jag förstår inte hur man kan gå upp så mycket på så kort tid, det är över 10 % av min ursprungliga kroppsvikt.

Den blivande fadern sypmatiserar förresten rätt bra med mig, genom något sorts självpåtaget ätande och ständigt hävdande om dålig form.

Jag antar att det närmsta halvårets bloggande mest kommer att handla o hur det är att klättra och vara gravid, om jag nu kan klättra så länge till för nya krämpor har börjat dyka upp, som jag väl kommer att älta framöver.

Vissa blivande föräldrar förbereder sig genom att köpa vagn och liknande. Vi har börjat med att köpa en ny padda, en stoor padda eftersom vi inte kommer att kunna bära två var längre, med bebben i släptåg. Det gäller att planera för framtiden!

Nu har alltså nedbrytningen av mina arma klättermuskler börjat, och i vår påbörjas den nya kampen där jag börjar om från noll igen med förhoppning om att vara i form om drygt ett år, och sedan bli starkare än någonsin. Att klättrare blir starkare än någonsin efter att ha blivit föräldrar, det bevisar par efter par!

Bullar i ugnen

3 kommentarer:

Pär sa...

Hurra!

Linkan sa...

Grattis, både till "Bullen" och storpaddad!! :P

Linda Johansson sa...

Grattis Jenny, vad roligt! :-)